Knäckebrödspizza

Måste jag verkligen nödvändigtvis, för att travestera Per Morberg, baka och grädda mina egna knäckebröd om jag ska prova på att göra knäckebrödspizza, härtill inspirerad av mina arbetskamrater? Ja, tydligen. Jag vet inte om det är något fel på mig, när det finns smaskiga knäckebröd från Leksand, Wasa, Solmarka gård och andra att smidigt köpa in. Men inte. Jag kan helt enkelt inte låta bli att prova själv. När chansen dyker upp. Jag har för övrigt bakat knäckebröd en gång tidigare i livet, strax före jul. Med kummin. Det hoppade jag över denna gången. Så nu ska här bakas knäckebrödspizza andra dagen i rad. Vafalls? Köpa tomatsåsen? Naturligtvis inte. Körsbärstomater från Mutti som får koka i 17 minuter med vitlök, salt och kryddor. Och ikväll får det bli med kyckling, banan, curry och jordnötter som garnityr. Igår körde vi mer klassiskt m skinka, svamp, räkor, olika ostar och överst mozzarella. Kanske det var såsen. Eller toppingen. Eller möjligen, möjligen knäckebröden, men pizzan blev utsökt! Jag medger att jag låter förvånad. Ordet "knäckebrödspizza" fick inte mina smaklökar att gå igång och vattnas. De hade fel, smaklökarna alltså. Fördomsfulla. Har ni möjlighet, så prova! Kanske med köpt knäckebröd. Det tänker nog jag göra nästa gång. Tror jag. Kanske. Möjligtvis. Fast att det är ungefär som att gå på promenad och passera en vacker höjd utan att gå upp på den. Promenaden kan ju bli bra i alla fall. Men varför låta bli att jogga upp på höjden...! Ständigt nya livskrön att nå fram till för att se vad som finns på andra sidan.