Vårdagjämning

Det både regnade och snöade i lördags. Likväl var promenaden i trädgården nästintill paradisisk. I landet kröp scilla, krokus och några små minipåskliljor ihop, väntandes på att regnet skulle gå över. Fast inombords var de säkert nöjda. Vatten och fukt, utan det inget liv. Sol hade det varit dagen innan, då bilden ovan togs. Knoppar som tidigare varit nästintill genomskinliga sprack plötsligt upp. Med en aning stolthet, fast samtidigt lite försiktiga, vänder sig blomman mot solen. Kronbladen öppnar sig som en famn mot ljuset för att fånga in så mycket som möjligt av värme och energi. Öppnar sig som en hälsning mot den kraft som fört dem upp ur vinterns dolda tillvaro inuti en lök i skydd av några lager jord. Skydd mot kyla och torka. Men nu - frihet och sol, om än inte särskilt varmt.

Men denna lördag med regn och snö är de säkert ändå nöjda. Vattnet och det mulna vädret är livgivande. Bara sol och den lilla påskliljans existens är snart över. Regnet är barmhärtigt, i varje fall om det kommer i lagom mängder. Blommans liturgi som pågår i rabatten förlängs med några dagar. Snart väntar nervissnandet, liljans vänner Vintergäcken drar redan sin sista suck. För denna gången. Men än ska de gula kronbladen få sjunga både Gloria och Sanctus till den Gud som är dess upphov. Ett Gloria som senare, i påsknattens mysterium ska följas av hela kyrkans Gloria. Över honom som också var täckt av några lager jord för några dagar. Men som uppstod som i kronblad av ljus, ett ljus som sedan den dagen skiner i hans kyrka. Kärlekens ljus.

Vårdagjämning. Jodå, det är då dagens ljusa timmar blir fler än de mörka. Åtminstone i vår del av världen och här i Nybro. Men det är också en tid då skapelsens liturgi synligt börjar dansas. En kärleksdans som Gud ger som en gåva till oss. "Kom du ihåg att njuta av min skapelse?", kanske Gud frågar en gång, vid paradisets port. Men nej, jag kommer inte ihåg det. Inte varje dag. Men denna lördag med regn och snöblask och huttrande påskliljor känner jag för en stund hur allt, allt pulserar. Av liv. Och då blir även marssnön en njutning. Tack, Gud.