Tankar i sorg efter mor Birgitta Nilsson, avliden 30 april 2020

Inte ens en grå liten fågel, diktar Nils Ferlin, ska det finnas på andra sidan. Det är säkert så. Då blir den grå lilla fågeln, som här sjunger de vackraste sånger på grönan kvist, till ett tecken, en hälsning från det kommande. Det blir den eviges sätt att kommunicera med oss. Guds sätt att berätta om sig själv och om det kommande. Fågelns sång är både verklig och sann samtidigt som det är en bild, en spegling av det större goda, det kommande. När min själ berörs av fågelsången, av den vackraste dagen som sommaren ger, är det den gudomlige som berör mig. Kärleken. Denna verklighet kan bara mitt inre öga hjälpa mig att se, mitt inre öra hjälpa mig att höra. Att allt är liturgi, en lovsång till Gud, med hälsning från Gud till de människor till vilka han älskar. Allt detta är också försonat genom honom själv. Genomälskat i den död som han dör för oss. Han, som också var verklighet och tecken samtidigt. Inte bara hälsning från Gud, från det som är bortom, utan som var och är Gud, som gjorde det som är bortom helt närvarande hos oss. I allt talar Gud till oss. Allt är vackert. Väcker min längtan. Men det största återstår.

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på andra sidan
och det tycker jag är trist.

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit

Kostnadsberäkningens dilemma

Det finns verkligen många besvärliga och tyngande ämnen som det går att fördjupa sig i. Vända och vrida på. Lyssna vilka åsikter den ene och den andre har i frågan. Lyssna på hur det blir följddiskussioner, inte om själva spörsmålet i sig, utan huruvida den eller den uttrycker sig på ett okunnigt sätt, för att inte säga ovärdigt, plumpt, opassande eller olämpligt sätt. Så, även om viljan nog egentligen skulle finnas att bättre lyssna till de andras argument, göra ett allvarligt försök att finna gemensam väg framåt, så låses positioner genom personangrepp och insunieringar (tydligen ett ord som inte finns; Word vill för övrigt rätta det hela till insemineringar och det är iiiinte riktigt vad jag menar). En person som man ogillar, eller har lärt sig ogilla för dels vad denne möjligen har sagt tidigare dels för att någon av ens meningsfränder ogillar personen i fråga, denne person lyssnar man då gärna till med ett extra kritiskt öra. Jo, är det lätt att tänka, nu säger han visserligen det och det och det är ju faktiskt ganska bra, men med tanke på att han också tidigare har sagt si och så och dessutom, inte att förmärka, så brukar han ju gilla uttalanden från NN som ju inte alls tycker så som det nu utsagda; därför så menas nog något annat än det som sägs. SÅ måste det ju vara. Och dessutom – än en gång – om jag nu ger mitt stöd till detta uttalande, då skulle, skulle, skulle det i värsta fall kunna betyda att jag också måste stödja – eller åtminstone att någon misstänker – det som denne tidigare har sagt. Så, nej! Det går icke! Bort det, som han så vackert uttrycker det, den salige aposteln sankt Paulus. Han, som förvisso, lyckades eller tvingades eller formades att helt tänka nytt och överge sina tidigare ståndpunkter, trots att det kostade honom en hel del. Så, då undrar jag om det är som pudelns kärna döljer sig. Kostnadsberäkning. Paulus hade förvisso begränsat utrymme att börja fundera över om det var värt att börja följa Herren Jesus och träda fram som kristen förespråkare och försvarare, Gud förde ju honom ganska bryskt in på omvändelsens väg, men likväl var det ju en kostnad. Att lära sig och förstå och bejaka det (och dem!) som han tidigare – med alla medel – hade bekämpat, ja, hatat. En annan kostnad var brytningen med de som tidigare hade varit hans vänner och förtrogna. En tredje kostnad var att stå ut med misstänksamheten från andra kristna, inte minst de i ledande position. Hur kunde de veta om Paulus var ärligt eller hade baktankar? Vem var han, den tidigare antagonisten, som nu kom och begärde plats och utrymme och stöd från de som han tidigare bekämpat? Ytterligare en kostnad var att erkänna för sig själv, för andra och för Gud att han tidigare haft/tänkt/trott fel. Byggt livet på ett ljug.

Kostnadsberäkningen ska inte underskattas. Inte heller för hur den ligger med och hindrar oss från att – om inte byta position – bejaka uttalanden och tankegångar från de som vi inte tycker om. Kostnadsberäkningen handlar också om rädsla. Ingen av oss vill eller orkar stå helt ensam. Den som ifrågasätter, och inte minst gäller det ifrågasättande av en meningsfrände, riskerar att hamna utanför. Det kostar på. Utanför vill jag inte vara. Men kanske att den frågan alltid är värd att bära med sig, är det värt att undvika priset (kostnaden) för att säga ifrån eller byta åsikt eller stötta meningsmotståndare bara för rädslan att hamna utanför? För Paulus blev ju – mycket förenklat – det hela en sanningsfråga. Lever jag mitt liv efter det jag förstår vara sanningen eller gör jag det inte? Han upplevde själv att han mötte Den som sanning, Jesus. Då fick livet rättas efter det, kosta vad det kosta ville. Det var Paulus det. Och vi då? Är sanning viktigare än att gemensamt med andra spy galla över det vi tycker är fel, eller som uttrycktes dumt och plumpt? Har några – ja, några har det – mod och kraft att våga också ge dessa stöd även om det kostar på? Eller handlar det mest bara om att sitta i värmen och samla billiga poänger?

Snabbt skrivet siste januari 2020

Gryningsmässa

Dagen ljusnar

Långsamt, tvekande, vintertrött

Rummet fylls av Kyrie

Jag är en människa

Dagen är

Ord sägs

Tunga, läkande, dödande

Hjärtat fylls av rening

Jag blir förlåten

Ordet är

Kärlek fångas

Vibrerande, flytande, vilande

Paténen fylls av liv

Jord (jag) är himmel

Kärlek utges

Och är

131114/200128

Mörk 14 januari

Jag installerade en Lux-mätare igår i telefonen. En app, alltså. Vid mätning igår så var ljuset drygt 22000 lux ute. Idag, nu vid lunch är det 2972 lux. Mulet o regn ute. Inomhus 9 lux. Enligt Wikipedia är det omkring 120 000 lux vid klart väder med solen i zenit. 100 000 en strålande svensk sommardag. Det är rätt mörkt ute och inne i januari om det regnar och inte finns någon snö med andra ord. Fem grader ute och 988 hPa.