Gråmulet, nästan vitaktigt dis denna morgon andra söndagen i advent. Så annorlunda mot gårdagens klarblå himmel. Högmässa i Nybro på fm och familjegudstjänst i Masjö på em. Två olika predikningar men båda fick handla om advent, om rikets ankomst, om Jesu ankomst. Den första med fokus på Jesu ankomst på den yttersta dagen, den andra med fokus på Jesu ankomst i julens mysterium då Gud blir människa genom den saliga jungfrun Maria. Mest för att få barnen att ana advents innebörd, en begränsad tid som avbryts av att den vi väntat på verkligen kommer, advent byts i jul. Men visst lever en kristen i ett ständigt advent. Och när som helst kan han som ska komma verkligen komma. Det är väl klokt att ta vara på tiden. Inte minst göra sig beredd att möta honom. Lära sig mer om honom, försöka komma honom närmare och lära känna honom bättre. Den dagliga omvändelsen förändrar perspektiv och sätter ljus på vad som är väsentligt och viktigt. Även på andra plan än de rent andliga. Som på det samhälleliga, på familjeplanet, på det kyrkliga och kyrkopolitiska. På sätt och vis är väl även de planen andliga. Någon - Guds fiende - vill inte att det ska vara bra i familjen, samhället och kyrkan. Utan vill så split och splittring. Omvändelsen och förberedelsen på det kommande riket lär oss att skilja mellan andarna. Det är det inte alltid enkelt att göra. Min tolkning och uppfattning av vad som är rätt och riktigt färgas också av mina egna begär, färgas av tankar om vad som är till min egen fördel. Dessa begär och tankar leder inte alltid till de bästa resultaten, som bekant.
Vad är väsentligt och viktigt? Vad är det rätta? Tja, Jesus själv, om inte annat. Må han vägleda mig till det som är mest till gagn för hans rike.
