Kristi förklarings dag
Helt
plötsligt sken solen. Hela tiden hade den funnits vid min sida och jag inget
vetat, inget förstått. Många mil och år med Jesus, men ändå så ofta utan honom.
Såg jag för mycket på mig själv? För mycket tunnelseende där bara en del av
Jesus fick plats? Märkte jag inte hur hela jag var belyst av honom? Att han som
solen, ja, mer än solen, trängde in genom mina tillslutna dörrar och fönster.
Och så den dag jag trött öppnar min dörr: - ”Hej, Jesus…” Ett brusande liv: Solen,
ljuset – för starkt! Dör jag? Nej, amen, HAN GÖR ATT JAG LEVER!
Fotnot. Fann denna i gammalt förberedelsemateriel inför Kristi förklarings dag. Vem som är författare vet jag inte. Kan vara jag själv.
