Människan blev inte
till för affären utan affären för människan. Jo, jag har lånat
själva tanken från Kristus själv, och medger även att affären är
något annat än vad sabbaten är. Men själva tankegången är
användbar. Inte minst i REA-tider (är det någonsin andra tider?)
eller i det mer moderna SALE och även det danskflörtande TILBUD, så
kan man undra vad som är för vem eller vem för vad. Utan människan vore alla butiker
nada, ty utan människa ingen butik. Nu är inte butiken i sig
problemet (tror jag), utan den snöda vinningen. I REA-Annonserna
(samt SALE-annonserna osv.) trumpetas det ut att du just nu och sådär
fyrtioåtta timmar framåt har den stora möjligheten. Att köpa. Varför du ska
köpa? För att det är billigt. Varför är det billigt? För att
butiken vill att du ska köpa. Varför vill butiken att du ska köpa?
För att butiken vill tjäna pengar på dig. Varför vill butiken
tjäna pengar? Ja, det kan vi verkligen fråga oss. För att du ska få en bra vara, samt för att få
butiken att gå runt, att debet och kredit går ihop och att butiken
ska kunna bli ännu lite bättre; det vore väl möjligen ett bra
svar. Men det är bara en mycket liten del av sanningen. I vår
konsumtionsstyrda tid är själva handlandet i sig poängen. Att det
ska köpas. Att du ska konsumera. Vilja ha nytt. Vilja byta till det
senaste. Då är knappast butiken (eller tillverkaren) intresserad av
att varorna vi köper ska vara hållbara eller något vi gläds över
för mer än en kortare tid. Något år, kanske. Eller någon månad.
Någon (vem?) har alltså fått oss människor till att inte bli
något mer än konsumtionsvarelser. Det är själva poängen med
livet, och med konsumtion följer också girighet, begäret att vilja
ha. När detta i någon mening också blir grunden för ett lands
välfärd – det magiska ordet tillväxt – är vi antagligen
ganska illa ute. Vad gäller människosynen.
Egentligen är all REA-hysteri inget
annat än en djup kränkning och förolämpning mot människan. Visst
kan det finnas skäl för en butik att ha utförsäljning. När
morötterna börjar förlora sin spänst kanske man får går ner i
pris för att alls bli av med dem. Men sett som helhet glömmer all
REA och mycket av all kommers bort vem det är hon riktar sig till.
Till den som är skapad till Guds avbild och som har som livsuppgift
att älska Gud över allting och att älska sin nästa som sig själv.
Allt som säljs och allt som tillverkas, odlas, och framställs på
olika vis, borde rimligen ha som uppgift att stimulera denna
gudomliga avbild till att kunna (åtminstone försöka) leva ett liv
i kärlek. Om det inte är så har butiken och dess ägare missat
målet med varför den finns till. Eller är det så, att många som
hamnar inom kommersbranchen till sist alltid faller offer för
lockelsen att bedriva ocker, att bli girig? Och gärna få en vinst
på bekostnad av andra? Butikerna är till för människan. Att
tillhandahålla det som hon faktiskt behöver och som hjälper oss
att älska vår nästa som vi älskar oss själva.
Bild tagen i somras på Vrångö och som antagligen inte har ett dugg med inlägget att göra.
