Första semesterdagen tillbringas i sängen med ryggskott och en laptop. Sämre kan man ha det men ganska mycket bättre också. Sett en film om Julie Powell som ägnar 365 dagar åt att laga sig igenom Julia Childs franska kokbok. Inser att jag älskar att laga mat och gärna skulle göra det ännu mer än vad jag gör. Filmen var ganska söt och lite hjärtnypande, på sitt sätt lite amerikanskt "gör-det-du-tror-på-och-du-får-se-din-dröm-uppfyllas" - typen. Det mest positiva med det är nog lidelsen och modet. Mod är att våga när man inte vet hur det hela kommer att sluta, att våga fast man är rädd.
Nu måste jag upp och röra på mig. Om jag fattar det rätt blir inte ryggontet bättre av att ligga hela tiden. Dessutom är det förbaskat tröttsamt. Fast det kan ju ge en nyttig fundering över varför det ska vara så svårt att ligga och göra ingenting. Livet springer knappast ifrån mig om jag ligger kvar här. Det kommer nya möjligheter hela tiden. Jag måste säga till mig: Idag, Thomas, är det bästa du kan göra att inte göra någonting. Just rest! Ska försöka.
